[Lone]

Hvis skarphet (skärpe) er hundens evne til å bli sint, hva skal vi med det hos aussien, eller hunder generelt? Trenger vi hunder som har lett for å tenne på alle plugger og bli riv ruskende sinte? Hva skal vi med det? Hvilken nytte har vi av det i bruksen, i agilityen eller i hverdagen, enn hva med på gården når den gjeter?

Er det å ha pondus til å si i fra til et stort beist av ei ku at nå må du se til å flytte deg? Eller er det å snakke med de samme store bokstavene til en unge som bøyer seg over den?

Hva trenger vi skarpheten til?
_________________
Lone

When God made aussies, he was just showing off!

[Annica]

Hmm, en tanke jag har är att en viss skärpa ibland är mer till nytta för individen (hunden) än för omgivningen (folket)...
Tycker att det finns många exempel på att hundar som faktiskt kräver viss respekt o stimulans oxå får det. Till skillnad mot de som ungarna kan behandla hur som helst, eller som du bara behöver träna när du själv har lust...

När någon ställer den frågan så som du gör kommer jag alltid att tänka på en dokumentär jag såg för ganska länge sen. Det handlade om olika kattraser och man drog fram en ras som man avlat bort nästan all skärpa ur. Ägarna tyckte det var helt fantastiskt med en katt som ungarna kunde ha som leksak och man demonstrerade oxå hur det gick att kasta katten fram o tillbaka mellan två personer utan att den fräste ifrån... För några kanske det är det perfekta husdjuret, men själv skulle jag föredra att folk lärde sig att visa respekt för djuren.
_________________
Mvh
Annica, Cisco & Yes

[Lone]

[quote="Annica"
När någon ställer den frågan så som du gör kommer jag alltid att tänka på en dokumentär jag såg för ganska länge sen. Det handlade om olika kattraser och man drog fram en ras som man avlat bort nästan all skärpa ur. Ägarna tyckte det var helt fantastiskt med en katt som ungarna kunde ha som leksak och man demonstrerade oxå hur det gick att kasta katten fram o tillbaka mellan två personer utan att den fräste ifrån... För några kanske det är det perfekta husdjuret, men själv skulle jag föredra att folk lärde sig att visa respekt för djuren.[/quote]

ekstremt!

Hvis vi ser på oss mennesker, så har jo også vi behov for å kunne vise sinne og temperamang. Hadde vi ikke det, så hadde vi ikke hatt den egenskapen. Men evnen til å vise sinne kan jo gå over i aggresjon, og det er jo ikke bra. Jeg tenker som så at det er sundt for et individ å kunne vise at det er noe den ikke liker, sette foten ned og si at nok er nok. Man må kunne snakke med pondus ellers blir man overkjørt. Jeg vil tro dette også kan overføres til hunder. Samtidig har nok alle av oss godt å ha litt fredsstudier, både hunder og mennesker
_________________
Lone

When God made aussies, he was just showing off!

[Svipp]

[Lone]

[Tora & Twist]

Tenker egnetlig ikke på en egenskap alene - alene gjør de ikke ett individ uansett - og alle adferder er med på å gi en helhet.
Ett individ uten evne til å vise sinne ville nok gjort meg litt skeptisk, menneske eller dyr - men det er evnen til å ikke bruke sinnet som er viktig.

F.eks om en hund har mye redsel, så er jo skarphet og dårlig avreaskjon en smule kipt å ha, da er det jo bedre om de er mer "lobotomerte" og heller bare blir stående og trekker seg inn i seg selv og passifiseres - hvilket ikke er noe positivit om en ønsker en hund å jobbe med da disse gjerne er hundene som ser ut som de er i en helt annen verden så snart miljøet skifter.
Det er jo heller ikke positivt å ha hunder som angriper først og spør etterpå - men disse ser en jo og har brister i reaksjonene over hele linja.
For min del så vil jeg ha litt skarphet - jeg vil gjerne at hunden har ett bredt spekter av "følelser" å spille på, og jeg ser gjerne at de tenner litt av å plages og heller prøver mer, og jeg syns det er greit den tør å ta avgjørelser. Så er det jo de andre egenskapene som er viktige - at avreaksjonen står i forhold til reaksjonen, at den velger fornuftig og rasjonelt i situasjonene den kommer i, og at den har mot til ikke å bruke aggreasjon for å løse ubehagelige situasjoner. Farlig aggreasjon bunner for det meste i redsel, og da er skarphet farlig. Men så på den andre siden - en skikkelig redd hund uten skarphet vil kanskje ikke vise reaskjoner før det virkelig er nok - og da kanskje overreagere noe helt forferdelig fordi den er så presset, uten å ha hatt mulighet eller evner til å si i fra.

Så for meg er det snakk om balanse på alle egenskapene til sammen, ikke bare den ene eller den andre.
_________________
Tora og Twist
http://www.fagertun.net/

[Lone]

Bra skrevet, Tora!

Synes spesielt det du sa om at det er bedre med en hund som har et bredt spekter av følelser å spille på enn en som har færre. Igjen ser jeg likhetstrekk med oss mennesker, vi er sunnere og mer harmonisk jo flere følelser vi kan spille på.

Og som det står i hele rasestandarden til aussien: moderasjon. Med andre ord: alt med måte.
_________________
Lone

When God made aussies, he was just showing off!

[Mailin]

[Lone]

[Mailin]

[Svipp]

[Svipp]

Jeg er nok enig med Mailin at "moderat" er et ord som er brukt om aussiens fysikk.
F.eks. høres ikke moderat gjeterinstinkt, moderat arbeidskapasitet, moderat lekelyst og moderat gjenstandsinteresse ut som komplimenter, gjør det vel?

PS: Poenget mitt, dersom det ikke er klart, er at "moderat" ikke klinger veldig godt (i alle fall ikke på norsk) om denne typen egenskaper - uansett hvilken gjeter-/brukshundrase vi snakker om.
_________________
Grete, Svipp og Sejer
www.svipp.org

[Mailin]

[MariBa]

[Jorun]